Stål

Rent järn är mjukt men genom tillsats av olika legeringsämnen kan egenskaperna påverkas. Med stål avses rent järn som legerats med andra ämnen. Dessa ämnen tillsätts
vid stålverk och gjuterier i form av ferrolegeringar (innehåller ett eller flera av dessa ämnen i avsevärd mängd). Stålets viktigaste legeringsämne är kol. Stål har i regel kontrollerad
sammansättning. Små förändringar i sammansättningen och värmebehandling påverkar starkt stålets egenskaper. Två stål med samma sammansättning kan ha
olika egenskaper, beroende på stålens struktur. Man skiljer mellan kolstål och legerat stål, mellan vilka gränsen dock ej är fullt skarp.

Kolstål

Kolstål innehåller, förutom kol, små halter av legeringsämnena kisel, aluminium, mangan, fosfor och svavel. De två sistnämnda är föroreningar. Mangan förhindrar svavlets
skadliga inverkan. Stål som stelnar med blåsbildning kallas otätat stål. Kisel tillsätts för att få stål fritt från blåsor vid stelnandet, s.k. tätat stål. Vid låga temperaturer, under
noll grader, krävs aluminiumtätat stål.

Legerat stål

Genom tillsats av avgörande mängder legeringsämnen erhålls stål för mer kvalificerade ändamål. I legerat stål ingår, förutom de i kolstål förekommande legeringsämnena,
avgörande mängder av något eller några av legeringsmetallerna krom, nickel, volfram, vanadin, molybden, titan m.fl. Legerat stål kallas även för specialstål.

Värmebehandling

Värmebehandling ger stål en viss önskad struktur och därmed sammanhängande fysiska egenskaper. Värmebehandlingarna kan indelas i två grupper, glödgning (kornens
form och storlek ändras men kristalltyperna består) eller härdning (nya kristalltyper bildas). Avspänningsglödgning utföres för att få bort skadliga spänningar efter bearbetning
av materialet (t.ex. efter kallbearbetning, smidning mm). Med normalisering avses en glödning som gör att ett grovkornigt material med låg hållfasthet får en finkornig
struktur med hög hållfasthet. Mjukglödgning gör stålet mjukt för bearbetning med skärande verktyg samt lämpligt för härdning. Vid härdning bör upphettningen ske jämt och
likformigt. Då stålet är genomvarmt, förs det ner i en kylvätska, varvid även avkylningen måste ske likformigt. Genom anlöpning (upphettning) avser man att minska hårdheten
samt öka slaghållfastheten. Med seghärdning, härdning med anlöping, erhålles hög sträckgräns, något minskad tänjbarhet men hög slagtålhet och utmattningsgräns.
Sätthärdning (cementering) ger åt ett mjukt och segt stål, med låg kolhalt, en hård och slitstark yta.

Aducering

Aducering är långvarig upphettning av gjutna föremål i en sluten ugn utan lufttillträde. Genom detta förfarande får gjutjärn stålets egenskaper.
Aducergods har högre hållfasthet, särskilt större seghet, än vanligt gjutgods.

Handelsstål

Handelsstål, även benämnda allmänna konstruktionsstål, är huvudsakligen kolstål. De är enkla i sin sammansättning med låga halter av kol och mangan.
Dessa stål är svetsbara och har begränsad hållfasthet. För vissa områden är handelsstålen underkastade säkerhetskrav som fastställs av statliga myndigheter.

Tryckkärlsstål

Tryckkärlsstål kan vara kolstål eller legerade stål. För tryckkärlsstålen gäller betydligt högre säkerhetskrav, än på handelsstålen, vilket har medfört en omfattande kontroll av
dessa stål. Kraven gäller främst hållfasthet och seghet vid låga temperaturer, vid rumstemperatur eller vid förhöjda temperaturer samt svetsbarhet i kombination med säkerhetskrav,
fastställda av statliga myndigheter. Myndighetskraven kan variera beroende på användningsändamålet.

Lågtemperaturstål

Då produkter skall användas vid lägre materialtemperaturer än 0°C bör man välja speciella lågtemperaturstål. Lågtemperaturstålen är tryckkärlsstål med finkornig struktur.

Standard

I Sverige används förutom svensk standard (SS och SS EN) även tysk (DIN), brittisk (BS) och amerikansk (ASTM) standard. Successivt kommer EU-standard (EN) att ersätta övrig europeisk standard. I Sverige kommer europastandarden att benämnas SS EN följt av normbeteckningen, t.ex. SS EN 10028. Normen SS-EN 10216-4, olegerade och legerade stål med fordrade lågtemperaturegenskaper, behandlar rör för minustemperatur. Tidigare TT35N enligt DIN motsvaras närmas av P215NL.

Flänsnormen gäller som svensk standard för stålflänsar.
Normen omfattar flänsar i dimensionsområde 10-4000 och inom tryck-klasserna PN2,5-400.
Skillnaden mellan DIN och EN flänsar är vikt och godstjocklek för en del dimensioner.
Dimensionerna 10-40 i PN16 utgår och ersättas med PN40
Hålcc, diameter och bultdimension blir fortsatt lika vilket gör att de är monteringsmässigt kompatibla med varandra.
Flänsarna som tillverkats i C22.8 produceras i EN-material P245/P250 vilket är att betrakta som jämförbart.

Allmän information

Plast

Ordet plast kommer från “plastic“ och anspelar på att plastprodukter oftast formas medan materialet befinner sig i ett plastiskt, trögflytande tillstånd. I plaster är grundämnet
kol (C) en betydelsefull beståndsdel. Plaster kan indelas i olika grupper. En indelningsgrund är de färdiga plasternas förhållande vid formning eller annan bearbetning.
I enlighet med detta har vi indelat plasterna i termoplaster och härdplaster.

Termoplaster

Termoplaster mjuknar och förblir formbara vid höjd temperatur och efter avsvalning tål dessa plaster förnyad uppvärmning utan att formbarheten förändras. Vissa termoplaster,
fluorplasterna, kan vid återanvändning få försämrad kvalitet på granulatet. Smältning och omformning av termoplasterna kan i princip upprepas hur många gånger
som helst. Produkterna i denna katalog är enbart tillverkade av nytt råmaterial. Genom inblandning av olika fyllmedel kan karaktären hos termoplasterna förändras.
Till denna grupp hör bl.a. PVC, C-PVC, PP, PE och PVDF.

PVC - Polyvinylklorid

PVC har utmärkt beständighet mot kemikalier. Åldringsbeständighet och de mekaniska egenskaper är goda. Hållfastheten och styvheten avtar med ökad temperatur.
Maximal temperatur för användning i rörsystem är + 60°C. Låg slagseghet vid temperaturer under + 5°C, spröd under 0°C. Produkterna levereras med grå färg (RAL 7011).
Enkel sammanfogning genom limning. Brännbarhet: brinner med starkt sotande flamma, som är grön i kanten. Vit rök som luktar saltsyra (självslocknande).

C-PVC

Efterklorerad PVC som tål högre temperaturer (maximalt + 100°C) och högre tryck vid ökad temperatur samt har bättre resistens mot vissa kemikalier än PVC.
Produkterna har ljusare grå färg än PVC. Sammanfogas med speciallim avsett för C-PVC. Brännbarhet: se PVC.

PP - Polypropen

Den kemiska beständigheten är generellt bättre än för PVC. De mekaniska egenskaperna är mycket bra. Hållfastheten, elastitetsmodulen och hårdheten avtar med stigande
temperatur medan brottöjningen och slagsegheten ökar. PP uppvisar viss sprödhet under 0°C. Maximal temperatur + 80°C. PP bryts ner av UV-ljus och oxidation och bör
skyddas mot långvarig intensiv solbestrålning. Produkterna levereras i ljusgrå färg (RAL 7032). Sammanfogas genom muff- eller stumsvetsning. Brännbarhet: Brinner med
en klar men ej sotande flamma, blå i kärnan och gul i toppen. Droppar och luktar olja / vax (ej självslocknande).

PE - Polyeten

Materialet finns i två olika grader, PEH (High density) och PEM (Medium). PE-materialet är segt och har god beständighet mot nötning men är känsligt för spänningskorrosion
och mekanisk åverkan. Sprödhet uppträder först vid - 40°C. Maximal temperatur + 80°C. PE är UV-beständigt och färgen på produkterna är svart. Sammanfogas med
stum- eller elektrosvetsning. Brännbarhet: brinner med en klar men ej sotande flamma, blå i kärnan och gul i toppen. Droppar och luktar stearin (ej självslocknande).

PVDF - Polyvinyldifluorid

Materialet har utmärkta kemiska och termiska egenskaper. Dessutom är de termoplastiska och mekaniska egenskaperna goda. PVDF är den fluorplast som har den högsta
hållfastheten, sträckspänningen och elastitetsmodulen. Kallflytningen är förhållandevis låg medan nötningshållfastheten är mycket hög. Tål temperaturer upp till + 140°C.
Sammanfogas med muff- eller stumsvetsning. Brännbarhet: gnistrar vid antändning och brinner med en gulblek låga som avger en frän lukt.

PTFE - Polytetrafluoretylen

PTFE eller TFE saluförs under en mängd olika varunamn som anger råvarufabrikantens inregisterade varumärke för PTFE såsom Teflon, Fluon, Hostaflon, Halon och Algaflon.
Materialet är en termoplastisk harts med vaxaktig yta. Ingen plast eller fluorpolymer över-träffar PTFE i värmestabilitet. Deformation inträffar först vid + 204°C. Användningstemperaturen
ligger mellan - 200°C och + 260/+ 280°C under måttlig belastning. Flexibiliteten och de elastiska egenskaperna är goda även vid låga temperaturer.
Värmeledningsförmågan är så gott som oberoende av temperaturen och förbättras ytterligare genom att man blandar in olika tillsatser. PTFE är en god isolator. Materialet
har många utmärkta egenskaper men inte någon utpräglad smältpunkt eller smältområde (intar gel tillstånd) vilket gör att det ställs särskilda krav vid bearbetning. Genom
utveckling av FEP erhölls ett material med mer termoplastiska egenskaper men med sämre temperaturbeständighet. Det nyaste ”teflon-materialet” är PFA vilket har en
högre termisk stabilitet än PTFE och FEP. Dessa material är exklusiva med avseende på temperaturtålighet och överträffar samtliga andra plaster i fråga om kemikaliebeständighet.
Åldringsbeständigheten är utmärkt. Låg friktionskoefficient, färgen är vit.

Tekniska data

Max. arbetstryck:
Vätskor :12,5 bar
Tryckluft: 8,0 bar

Temperaturområde

EPDM -50 till +120°C, Grå
NBR -40 till +100°C, Svart
FPM -30 till +250°C, Svart
Silikon -70 till +250°C, Vit

Koppling typ Kamlock

Snabbkopplingen består av en handel och en hondel med en kraftig packning. Kopplingen har ett spärrläge som gör ofrivilligt öppnande omöjligt. Ju högre tryck det är i
ledningen desto mer kraft behövs för att öppna kopplingen. Rörgänga på delar med gänganslutning.

Material

Kopplingen tillverkas i aluminium, brons/mässing, polypropylen (PP) och rostfritt stål SS 2343. Tillhörande packningar finns i EPDM (Etenpropengummi), NBR (Nitrilgummi),
FPM-A (Fluorgummi, Viton), PTFE (teflon) och CR (neopren). NBR är standard.
Tekniska data
Max. arbetstryck, vätskor 17,0 bar (se nedanstående tabell)
Sprängtryck 3 x arbetstrycket
Max. temperatur
EPDM +110°C Vita och gula ränder
NBR +110°C En/flera gröna ränder alt. en blå
FPM +180°C Röd alt. svart med en/flera röda ränder
PTFE +260°C Ingen märkning
CR +100°C Tv/flera blå ränder