I Sverige har vi gott om rent vatten som vi ska vara rädda om. Vattnet är en av våra främsta naturresurser och vi måste ha vatten för att hålla oss rena och friska. Kommunerna har ansvar för att förse oss med vatten och ta hand om det använda vatten vi spolar ut i avloppet.
Avloppsvattnet går normalt till ett reningsverk där det renas och sedan släpps ut till recipient som kan vara en sjö, å eller liknande. Villkor för utsläpp av renat avloppsvatten fastställs genom miljötillstånd.
Enligt ABVA gäller att den allmänna avloppsanläggningen inte får tillföras ämnen eller föremål som kan skada ledningsnätet, inverka skadligt på ledningsnätets funktion eller på reningsprocessen i avloppsreningsverket eller på annat sätt medföra skada eller olägenhet.
Krav på avskiljning ställs av Boverkets Byggregler BBR 6:641, ”Installationer för avloppsvatten”, om det finns risk för att mer än obetydliga mängder av olja, bensin eller andra brand- och explosionsfarliga vätskor kan ledas ut i avloppet.
• Bensinstationer
• Bilparkeringar/parkeringshus
• Bilskrotar
• Bilverkstäder
• Bilvårdsanläggningar
• Garage
• Industrier med hantering av oljor/lösningsmedel
• Oljedepåer
Obs! En anläggning med exempelvis både verkstad och biltvätt bör ha separata avskiljare.
En avskiljaranläggning består normalt av en slamdel, en avskiljardel och en provtagningsmöjlighet. Slamdelen kan vara separat eller hopbyggd med avskiljardelen. Det förorenade vattnet passerar först slamdelen där slam och tyngre partiklar avskiljs och förs vidare in i avskiljardelen. Oljeavskiljare arbetar enligt gravimetrisk princip, dvs. olja/bensin som är lättare än vatten avskiljs och flyter upp till vattenytan medan slam och partiklar som är tyngre än vatten sjunker till botten.
Om oljedroppar är mycket små orkar de inte stiga till vattenytan under uppehållstiden i avskiljaren. Avskiljningsförmågan kan avsevärt förbättras genom användning av koalescensfilter, där de små oljedropparna genom koalescensverkan i en filterstruktur av fibrer eller med rörformade lameller absorberas på filterytan och flyter samman till större droppar, som rycks med av vattenströmmen och flyter upp till ytan. Avskiljningsförmågan beror i första hand på oljans densitet och oljedropparnas storlek.
En oljeavskiljares verkningsgrad är beroende av ytbelastningen och den genomströmmande vattenmängden. Vid överbelastning kommer verkningsgraden att bli sämre. Det finns också risk för att avskiljd vätska rycks med genom utloppet på grund av att det blir turbulens i avskiljaren. Undvik att pumpa till en oljeavskiljare. Pumpen emulgerar olje/vattenblandningen och trycker vattnet genom avskiljaren så att turbulens uppstår. Om man måste pumpa vattnet till en oljeavskiljare, pumpa då upp till strax över avskiljarens inloppsnivå och låt vattnet rinna med självfall till avskiljare.
Standarden för oljeavskiljare heter SS-EN 858 och finns utgiven i två delar:
Del 1 SS-EN 858-1 beskriver krav på funktion, material,
testning, märkning och produktkontroll.
SS-EN 858-1 delar in oljeavskiljare i två klasser:
Klass 1 med max restoljeinnehåll olja 5 mg/l vid test
Klass 2 med max restoljeinnehåll olja 100 mg/l vid test
SS-EN 858-1 behandlar följande delar:
• Materialkrav
• Kemisk resistens
• Hållfasthetskrav
• Utförandekrav
• Funktionskrav
• Märkning
• Produktinformation
• Testmetod
• Kvalitetskontroll
• Bestämning av normstorlek och avskiljarklass
• Test av komponenter
Del 2, SS-EN 858-2 beskriver definitioner, principer för dimensionering, installation samt drift och skötsel.
Avsnittet beskriver att avskiljare ska installeras med avseende på en eller flera av följande anledningar:
- behandla avloppsvatten från industriprocesser, biltvättar, rengöring av inoljade delar eller liknande
- behandla oljeförorenat dagvatten från hårdgjorda ytor, parkeringsplatser vägavsnitt, fabriksgårdar
- hålla tillbaks oljeutsläpp från omkringliggande ytor, ex. påfyllningsplatser.
EN-858-2 behandlar följande delar:
• Delar av avskiljarsystem
• Dimensionering av avskiljare
• Installationsanvisningar
• Drift- och skötselanvisningar
• Definitioner
3.1 Lätta vätskor
Vätska med mindre densitet än vatten, dvs. mindre än 0,95 g/cm3. Vätskan är bara till ringa del löslig i vatten.
3.2 Avskiljaranläggning
Installation omfattande avskiljare (Klass 1 alt. Klass 2), slamkammare och provtagningsenhet.
3.3 Slamkammare
Del av avskiljaranläggning, i vilken slam och sand samlas upp. Slamkammaren kan vara en separat enhet eller integrerad i avskiljaren.
3.4 Avskiljare (Klass 1, Klass 2)
Del av avskiljaranläggning, i vilken lätta vätskor samlas upp och avskiljs från avloppsvatten.
3.5 Provtagningsenhet
Del av avskiljaranläggning placerad efter avskiljningsprocessen och avsedd för provtagning av avloppsvatten
från avskiljare.
3.6 Inspektionsschakt
Schakt med öppning som ger tillträde till avskiljaranläggning från marknivå för inspektion och underhåll.
3.7 Nominell storlek (NS)
Anges med en siffra som ungefärligen motsvarar avskiljarens maximala flöde i liter per sekund vid provning enligt SS-EN 858-1, punkt 8.3.3.
3.8 Avskiljardel
Del i avskiljaren där lätta vätskor avskiljs från avloppsvatten.
3.9 Lagringsvolym för lätta vätskor
Den volym avskild vätska som kan lagras i avskiljaren utan att vätskan kommer in i in- eller utloppsröret.
3.10 Automatisk avstängningsventil
Ventil som styrs av den ackumulerade mängden lätt vätska i avskiljardelen och som förhindrar att vätskan kan rinna ut från avskiljaren.
3.11 Statisk vätskenivå
Vätskenivån motsvaras av samma nivå som vattengången i utloppet.
3.12 Automatisk larmanordning
Larm som varnar vid för hög eller för låg nivå av vätska eller avloppsvatten.
3.13 Bypassavskiljare
Avskiljare med anordning som medger att flöde överstigande maximalt tillåtet flöde leds förbi avskiljaren.
3.14 Skyddscoating
Skyddande ytskikt på betongyta i avskiljare
